Bristande kommunikation.

Hej hopp sockertopps!

Här sitter en ganska så bakfull å slö Wilde å funderar över livet. As usual!?
På något skumt vis så känns det som att jag åldrats 20 år dom senaste veckorna. Det har varit katastrof! Eller alltså, först var det inte en katastrof, men det slutade som det?! Hhm....jesus vad jag svamlar.
Jag är såååå TRÖTT. Trött, tröttare, tröttast.
Det här kunde ha förändrat mitt liv, jag är så medveten om det. Å framförallt; Jag VET att jag hade älskat det!!!
Men istället gjorde jag något som gav mej känslan av att jag hoppade ner i ett stort svart hål. Jag visste fan inte vad jag gav mej in på! Det har varit ett helvete rent ut sagt.
Jag vet att jag inte visat eller visar allt jag känner för dom inblandade. Men jag orkar inte förklara med gråten i halsen å höra min egen röst brista! Jag blir galen över mitt beteende, men de här kommer ta tid att komma över.
Jag bara skriver det istället.

För mycket fest den här helgen. Det är lugnt, jag tror att jag har behörigheten till det ett tag.
Ibland måste man få slappna av med vänner, glömma hur grym världen är. Hämta andan.
Jag har än en gång sabbat mina komvux-studier. SKÄMS JENNIE! jo, jag gör det.
Tror helt ärligt inte att det är meningen att jag ska plugga just nu.







Du är bra go.
Å släpper jag dej nu,
så kanske jag gör något jag kommer få ångra länge.
Fan, jag önskar jag visste bättre.



The botten is nådd.




Livsviktigt.

Jag känner mej rätt kokt!