:)

Det är inte många som vet vad jag ställt till med och hur jag hanterat det. Men det blir fler och fler. Anledningen till att jag inte skriver om det helt öppet och offentligt är att vissa människor bara lider av nyfikenhet, såna människor finns det ingen plats för i mitt liv just nu. Jag omger mig av människor som gör mig glad. Det finns fortfarande personer som står mig riktigt nära som inget vet, just av anledningen att dom inte kommer förstå eller hjälpa mig acceptera. Tidpunkten för händelsen kunde varit bättre, men framförallt så kunde den varit betydligt sämre, därför gasar jag på med ett leende på läpparna nu. Det här kommer gå bra!


Meningsskiljaktigheter?

Och visst har jag förvandlats till en liten sölpotta? Känns som att det händer så mkt underliga och faktiskt rätt underbara saker i mitt liv nu, så jag har varken tid eller ork till mer än det allra nödvändigaste. Typ jobba, sova, äta o bajsa. Jag lunchar rätt mkt med Tessan också förstås, men det känns som en nödvändighet jämförbar med tre rediga mål mat om dagen!?
Ena stunden skrattar jag högt över situationen jag befinner mig i och andra är jag på väg att bryta samman. Hur fan skall detta gå? Förmodligen alldeles utmärkt svarar den allra coolaste av mina många personligheter!
I eftermiddag skall min halvsjuka lur lämnas iväg på kontroll, garantin går ut om ungefär två dagar, och jag vågar inte riskera att strunta i alla konstiga grejer den har för sig längre. Hoppas helt klart på en ny, den här har varit en besvikelse jämfört med pengarna jag betalade för den. 
Dags att slänga på ett fejs, och knalla ner på apoteket, möta upp Tessan, o snacka lite skit.