Idag är det en sån där dag då jag grubblar mej sönder och samman.
Mathias är på jobbet som vanligt och jag önskar verkligen innerligt att han var här och fick mej att tänka på något annat. Att han fick mej att tänka bra tankar istället för dåliga.
Istället för att säga det till han så skickade jag ett halvkonstigt mess om att jag funderade på att sova här hemma inatt....utan han då förstås....
Varför säger jag inte vad jag helst av allt vill? att han kommer hem direkt å leker med mej.
Jag ska nog göra det nu!

Igår hade jag en jobbsökardag. Pratade med världens otrevligaste kärring! Man tappar ju gnistan helt efter att ha pratat med en sån....GAH!

Snart kommer tomten. Jag vet inte vart jag ska fira julafton än....det tror jag helt ärligt inte att någon i min familj vet. För det är ett ämne ingen vågar ta upp!!
Man kanske skulle strejka totalt å sitta ensam på Stjärnis å pimpla vin.... 
Nja....vid närmare eftertanke skulle nog ingen tolerera det...!

Snart kommer Jenny till ön, hoppas vi hinner hitta på något av värde iaf. Typ käka munkar på hällarna eller något, för det saknar jag.


Något mer som jag verkligen saknar är min farfar.
I Lördags var det två år sen han...hhm gick bort?
Vissa dagar lipar jag ännu som en gris när jag tänker på han! Jag saknar han så att det gör ont.
Hade tänkt knata ner på Lucian i domkyrkan som jag brukar iaf... Men alla verkade dödligt upptagna så det blev inget.
Vem vill sitta ensam å lipa bland en massa okända människor liksom...! Men jag saknade det, lucian är något som gör det hela mer hanterbart.
Jag grubblade rätt länge över hur han hade det, å vart han var...ibland kände jag ren panik över att faktiskt inte veta.
En natt för...nja typ ett år sen drömde jag en av dom verkligaste drömmarna jag varit med om. Jag åkte bil med min farfar nere vid flundreviken, han körde som en tok å rökte läskigt mycket. Å han talade om för mej att han hade det bra å att jag inte skulle oroa mej mer å vara ledsen. Att han inte hade ont längre.
Efter det känns det inte lätt, men definitivt lite lättare att tänka på han.
Jag har hört att många drömmer såna drömmar om anhöriga som gått bort. Drömmar som faktiskt inte känns som drömmar utan mer som en härlig verklighet. En sista stund med en väldigt älskad och betydelsefull person liksom. Jag är helt säker på att jag åkte bil med han iaf!



Nu ska jag hoppa i ett bad och ta en promenad. Rensa min skalle på dom dåliga tankarna å få lite frisk luft. Hämta blanketter å fylla i dom. Man ska ju vara förberedd tydligen....
Hejs