Jag har lovat mej själv att börja blogga ordentligt igen. För att JAG mår bättre av det.
Jag måste göra slag i saken å skriva ett ganska långt å kanske lite meningslöst inlägg iaf. Kan inte svika mej själv mer liksom.

En dag vaknar man upp å känner inte igen sej själv.
Vart tog jag vägen?

Jag undrar om jag tappade bort mej själv för att jag varit så uppe el kanske inne i nån annan, eller om jag bara växt lite.
Jag grubblar mej sönder å samman.

Tänkte berätta lite om mej själv.

Jag är Jennie, mitt efternamn behöver inte nämnas vid det här tillfället, men jag BRUKADE kallas Wilde.
Jag bor alldeles ensam i en lägenhet som består av 2 rok. Jag måste passa på att poängtera att jag är en människa som avskyr att vara ensam, jag känner mej då otrygg å börjar fundera alldeles alldeles för mkt över varför livet är som det är osv (allra helst varför just mitt liv är som det är). Musiken dundrar alltid ut ur mina hötalare på Starroad om dagarna, å på nätterna är den något......ja mindre dundrande?!
Många vill kalla mej för "en liten tjej", jag kan hålla med.....men liten men tuff passar bättre om jag får säga det själv.
Jag är arbetslös, det är inget direkt själv-valt, men nu blev det så, å det är bara att gilla läget. Förstår inte varför alla andra klagar å gnäller om det, jag drabbas ju mest liksom....inget jag direkt njuter av!
Jag har haft en pojkvän sen typ ett år tillbaka, till typ för en tid sen....haha, krångligt värre...
Jag fattar inte varför jag garvar, för jag e bra uppriven över det. Jag tror inte jag är ensam om det egentligen, men han får snacka för sin sak själv.
Jag tror att det var under det här året jag tappade bort mej själv litegrann å blev mer osäker på mej själv. Mer än jag varit på länge.
Jag tänker inte skylla på honom, för man har ju själv ansvar för sitt liv.
Med osäkerheten blev jag nog liiite jobbig som flickvän....en gnutta! (!!?) Han blev tillsammans med en tjej å så växte en annan brud fram sakta men säkert. Jag känner iaf inte igen mej själv.
Nog om detta!
Jag ger upp, jag fastnar i HAN. Jag kan inte skriva om nåt annat än bekymmer tror jag.
Nu tänker jag byta ämne å skriva en liten lista över saker som gör mej glad. (Vill bara säga att jag sitter ensam, just nu i min mors lägehet å dricker whisky, ja blir kanske en aning om inte illamående iaf förvirrande då)

-Mina vänner, dom finns där även om dom inte alltid syns.
-Kramar! Jag behöver jättemångamånga kramar för att överleva!!!
-Barn! Barn gör mej busig å livsglad, jag tror mer på framtiden när jag har såna små knattar omkring mej!
-Soliga dagar, helst på en sandstrand, det pirrar så härligt i magen på mej då.
-Morgonmys, att bara få ligga i sängen lite extra länge å snooza sej igenom kanske en timme tillsammans med någon man älskar/tycker om! Är det inte underbart?
-Skeda på en trång soffa, men en otrång soffa går oxå fint. Tror jag!?
-Festliga krogrundor utan bråk. Jag älskar att gå ut å dansa som att ingen såg mej. Tro det el ej........
-Bakis-sex, kom tillbaka till mej hjärtat.
Lägg märke till att den här listan börjar påminna om ett förhållande av nåt slag :S
-Badkaret, inte mkt slår ett varmt bad.
-Åka bil på natten när det regnar med hög musik.
-Hoppa i vattenpölar, bygga sandslott, driva folk till vansinne, palla äpplen.......you name it, småbus!!!
Kära lilla krumelur- jag vill aldrig bliva stur!!!

Det här är en del av mej, Dock bara en liten liten del.
Nu ska ja försöka roa mej med nåt annat.....
På återseende...!!