Vanlig Söndags-ångest.
Minnen, det är något helt underbart.
Jag önskar bara att jag hade fler.
Som jag kunde få minnas mej mätt på en kväll som den här.
En jobbig känsla, typ när man ger å ger å ger, men dessvärre får man inte mycket tillbaka.
Ovisshet, det är det värsta som finns. Jag lovar att ovissheten är VÄRST!
Nedvärderande tankar om sej själv, det har alla någon gång. Men just nu tar jag nog priset..... Vad är det för fel på mej??
Är lätt bakfull idag, mjaa....eller väldigt bakfull.
Det är Söndag. På Söndagar ska man ligga å kramas med någon å bara gilla läget.
Jag har inte kramat en jävel på hela dagen, å jag har aldrig känt mej mer ensam än så här tror jag.
Ynkligt värre...fattas bara att jag börjar lipa också!?
Trött vilsen å ensam tjej här alltså.....någon som vill ha? Sugen liksom?
Jag vet att jag döljer en sanning, att väntan inte leder nånstans.
Jag vet att jag måste ta steget, ur vår sista dans.