Jag har tänkt men aldrig fått tala.
Ibland är det bara bloggtorka alltså.
Man vet att man vill och borde skriva....ja eller vill iaf...
Men man vet inte vilken ände man ska börja i. För allt är komplicerat och invecklat.
Och absolut ingenting är säkert.
Man vet inte vad man kan och får skriva, för man måste se till så att ingen tar illa vid sig eller berörs på fel sätt. Man vill ju inte "hänga ut" någon liksom.
Därför säger jag bara att helgen blev bra till slut, men inte som jag tänkt mig och hoppats.
Och jag säger att det kommer bli ändring nu, på dig och mig, och oss och dom och vi och alla alla andra i den här världen. Men mest på dig och mig. För med tiden så förändras människor.
Och att jag gillar lyckliga slut, men att dom kanske inte existerar.
Ingen nämnd, ingen glömd.
Snälla folks, misstolka inte det jag skriver och för det vidare. Alla vet inte allt, då är det lika bra att inte lägga sig i.