Det börjar närma sig ettårsdagen. It sucks!
Jag vill bara spy när jag tänker på det, hur i helvete kunde det till att bli såhär?
Man lär sig uppenbarligen inte av sina misstag.
Jag är en förvirrad själ tror jag. Vissa är tydligen födda för att gå omkring och vara allmänt förvirrade hela livet. Bara att gilla läget.
Ena dagen är det okej, andra inte. Jag får tuppjuck och låter min ilska och kanske lite av en sorts sorg gå ut över andra. Det är inte med mening jag gör det.
B.I.T.T.E.R.F.I.T.T.A.

Skolan går iaf bra, jag gillar klassen, jag gillar nästan lärarna med. Skumt...
Jag tror jag har gett mig satan på att fixa det här.
Snart är det Jul, och då är första terminen redan slut?!
Märker ni hur långt fram i kalendern jag är redan?
Det är så jag funkar, jag ger mig in på något, och längtar och hoppas.
Tills det står mig upp i halsen och jag inser att det är alldeles för mkt.
Iaf...det enda som är lite surt är att vi är vuxna människor som går i vuxenskola, men vi blir i några fall behandlade som gymnasie-elever bara för att vi råkar ha våra lektioner på en gymnasieskola, inte okej.

Jag tvättar.
Min hals gör ont.
Jag vill fortfarande ha en förändring i livet, eller kanske en upplevelse.
Min man jobbar över.
Jag är hungrig.
Min fisk dör snart, på riktigt! Akvariet behöver rengöras.