Om en vecka precis vid den här tidpunkten kommer jag sitta i skolan. Jag kommer käka smörgåstårta, som jag inte ens gillar, men jag äter för att det är trevligt och för att mat i alla dess former alltid slinker ner här...gott eller inte, bara det är mättande.
Vi lär tillsammans prata om vad vi skall göra nu...vissa ska jobba och andra plugga vidare, en del vet inte. Jag är en av dom i det sistnämnda gänget.
Jag kommer krama om lärarna, även dom jag inte gillar. För att jag är sån.
Det kommer vara sista dagen med klassen, och senare på kvällen ska vi leka "sista natten med gänget".
Förmodligen ska vi bli lite blommiga i hatten och halka omkring utanför en kvarterslokal på Gråbo. Jag kommer troligen gråta en skvätt, och säga att jag fortfarande inte står ut längre än ett dygn tillsammans med dom, men att jag samtidigt kommer sakna den här klassen något fruktansvärt. För det är så jag känner nu. Just precis nu, när jag som vanligt borde göra läxorna som är kvar, eller städa min lägenhet, men ist fastnat i dom här oändliga tankarna.
Det är galet!