Skolan började igår. Jag var inte där, inte heller idag var jag där. Jag är slut som både artist och person. Helst av allt vill jag lägga tassarna i vädret på direkten!
Det finns saker jag behöver ta tag i nu, men orken finns inte. Jag sitter och stirrar ut i luften bara. Det är uppenbarligen fullt tillräckligt för min kropp just nu, för jag fixar knappt att hålla ögonen öppna.
Vad i helvete vill jag egentligen? Varför ska allt vara så invecklat? Varför ska det krävas så himla mkt tjat innan det händer något, innan man tas på allvar.
Mer än någonsin behöver jag komma härifrån, semester. Bara leva, bara vara. Men just nu vågar jag faktiskt inte lämna allt, helt fel tidpunkt. Jag tror på riktigt att jag går sönder när som helst.
För tillfället får jag vara nöjd med promenader och doften av tallball här ute på berget. Men snart, väldigt snart, behöver jag miljöombyte. Iaf för en kort tid.
Mamsen har stuckit till Marocko, jag har varit kattvakt där hemma under helgen. Jag har hunnit härja på krogen och jag har varit på GGN. Jag har umgåtts med omtänksamma och glada människor som tagit väl hand om mig, som vet att allt inte står riktigt rätt till. Människor som får mig att tänka på annat när jag behöver det men som också låter mig vara seg och deppig när jag inte orkar skratta. Jag har levt rätt okej, och det var riktigt skönt.
Nu väntar verkligheten och jag vet inte riktigt om jag är mogen nog att hantera den. Omogen var ordet ja.....