Snorigt värre.
Hösten är här. Hösten är jävligt fin tycker jag. Blir så sjukligt sugen på att traska ut på en lång promenad i skogen tillsammans med min iPod! MEN, jag är sjuk. Igen.
Igår började skolan, men jag tog mig friheten att hoppa över första skoldagen och pyssla med annat. Mest pysslade jag med att ligga på soffan och plocka med ett arbete jag haft hela sommaren på mig att göra?!
Gud straffar vissa direkt iaf, för under eftermiddagen började jag känna mig r.i.k.t.i.g.t. hängig, och mot kvällen övergick lite nästäppa och slöhet till feber och katastrofal förkylning! Så här ligger jag nu, på soffan med en skvätt ångest. Jag saknar min klass, och jag har tagit på mig jobb även den här helgen. Nu har jag ju slutat på Fältgatan och hoppar in lite då och då på Irisdalsgatan där jag hade praktik innan sommaren. Underbar arbetsplats!
Jag dricker saft och käkar rostmackor, med bara smör, för pålägget smakar ändå ingenting. Lungorna håller på att sprängas och huvudet också.
Jag vill att min pojkvän kommer hem från jobbet och kramas med mig, men han tycker inte om att kramas när han är frisk och jag är sjuk....den mannen skryter om att han aldrig är sjuk, och det stämmer faktiskt att han sällan är det. Men anledningen till att han aldrig är det är att han är en fegis :). Vi andra människor är mkt hårdare än han å kramas trots sjukdomar och dylikt! :D
Funderar på om jag ska ta mig hem till Mamma Ann (jennys mor) sen och hämta mitt nya bord från Ikea som hon så snällt fraktat till Gotland, men jag är hängig...huh!
HUH! HUH! HUH! Det är så himla synd om mig idag....
Snorpuss!