Jag svänger mellan jobb, man, två olika hem, sömn på dygnets alla möjliga konstiga tider....och jag är paj!
Jag tömmer skåp och fyller upp redan till gränsen överfyllda skåp, jag fyller Ikea-kassar och kartonger med grejer jag inte har en blekaste aning om vart jag skall dumpa. Inatt skall jag jobba, ikväll skall jag visa mina soffor som numera är till försäljning, samtidigt som jag skall skänka en himla massa fina prylar till Katthemmets Loppis. Innan helgen vill jag ha min lägenhet tom, för jag har redan dragit en vecka över tiden!?
Mitt i illamående och yrsel-attacker skulle det inte vara fel att hinna träffa någon vän....för det var ett tag sen nu. Eller kanske tillbringa liiite mer tid tillsammans med min man? Jag flyttar in hos han, och ändå känns det som att vi ses så mycket mindre nu än när jag hade ett eget fullbordat hem.
Hur i helvete hinner alla andra människor med allt? Och hur orkar dom hålla så förbannat god min hela tiden? Jag får iaf toksinne!